Detta har jag hört.

En gång vistades Mästaren nära Gaya vid Tankitamañca, anden Nålpäls tillhåll. Men vid denna tid gick anden Ragg och anden Nålpäls förbi, inte långt från Mästaren.
Och Ragg sade till Nålpäls:
—Här har vi en asket.
—Inte är han en asket, han är en bluffasket. Jag ska strax ta reda på om han är en äkta asket eller en bluff.
Med dessa ord gick Nålpäls fram till Mästaren och pressade sin kropp mot hans, Och Mästaren vek undan. Nålpäls sade då till Mästaren:
—är du rädd för mig, asket?
—Inte är jag rädd för dig min vän, men din beröring gör ont.
—Jag ska ge dig en fråga, asket, och om du inte svarar mig skall jag antingen förvirra ditt sinne, eller spränga ditt hjärta, eller gripa dig i fötterna och kasta dig över Ganges. —
—Min vän, jag kan visserligen inte se någon i gudarnas värld med Mara och Brahma eller i detta släkte med dess asketer och brahminer, gudar och människor, som skulle kunna förvirra mitt sinne, spränga mitt hjärta eller ta mig i fötterna och kasta mig över Ganges, men fråga mig gärna vad du vill, min vän!
Då tilltalade anden Nålpäls Mästaren med denna vers:

—Ur vilken orsak uppstår begär och hat?
Hur alstras kärlek, avsky, skräck?
Från vilket ursprung friger sinnet tankar
liksom pojkar frigör fångad kråka?
Mästaren svarade:
—Detta är orsak till begär och hat
Ur detta alstras kärlek, avsky, skräck .
De uppstår ur självet, födda ur beroende.
liksom banyanträdets luftrötter.
de är mångfaldigt snärjda i njutningar
liksom en ranka breder ut sig i skogen.
De som insett hur dessa uppstått
de befriar sig helt från dem. Lyssna ande!
De överskrider denna svårforcerade flod,
förut ej överskriden, för att ej komma åter.